Visst är det skönt med sommartid, helt plötsligt är det ljust länge och det betyder att man har möjlighet att faktiskt fiska efter arbetstid igen! Igår var en sån dag.
Tanken var framför allt att få testa flytringen som inte använts på länge inför nästa helgs flytringstävling Lord of the Ring i Mälaren.
Jag hade kunnat droppa i flytringen hemma (jag bor tio minuters gångväg från vattnet) men jag tog bilen till en känd mar en bit utanför Nynäshamn istället. Lite grummligare i vattnet och med ett par grader varmare än på fjärden så kändes det som att det skulle kunna finnas fisk inne, dessutom hade jag fått rapporter på flera fina fiskar från förra helgen med en topp på 8 kilo.
Så även om jag bara skulle prova flytringen i nån timme eller två så är det ju inte fel att prova den någonstans där jag också hade chans att få fisk.
Efter att ha fiskat av den kanten som historiskt varit bäst utan en enda känning så paddlade jag över på andra sidan viken och gick upp för att sätta på mig lite extra kläder. Det är inte varmt i vattnen direkt och när dessutom mina vadare läckte kände jag mig rejält frusen. När jag står på land och värmer mig så kommer min god vän JC inglidande i maren med sin båt, efter att ha tjötat några minuter så liftar jag med honom tillbaks till den kant där jag startat för att ge den en chans till.
Jag måste erkänna att jag inte är riktigt van att fiska vatten med så här dålig sikt, mina hemmavatten i ytterskärgården är ju oftast glasklara större delen på säsongen. Men jag har valt flashiga flugor i orange och grönt som jag tror skall synas bra i det gröna grumliga vattnet.
– Jag tror att orange är en för klar färg. Säger JC.
– Jaha. Sa jag.
– Men varför kör du inte din röd/vita fluga för? Undrade JC.
– Jag tänkte att det var för grumligt för den. Svarar jag.
– Är du dum på riktigt, vit är ju den färgen de ser bäst i sånt här vatten. Tyckte JC.
Jaja, tänker jag, det vet i sjutton om jag tror på. Men jag byter ändå fluga och sätter på den gamla röd/vita Triple Treat flugan som jag har sån hatkärlek till. Jag försöker parera den nu ganska hårda motvinden med fenorna men efter några kast så tröttnar jag och paddlar in nästan hela vägen till vassen där jag får ligga i lä. Innan jag ens hinner kasta så ser jag ett stort plask till vänster om mig rakt in i vassen och medan jag funderar på om jag ens kan komma in där med min fluga så hör jag ett till plask närmare mig till höger. Det tar några sekunder att lokalisera var plasket är, men till slut så ser jag att det också är långt inne i vassen. Jag lägger ut flugan 6-7 meter så nära vassen jag vågar. Händer ingenting. Lägger ut ett kast till och 4 meter från mig så smäller det i flugan. En odramatisk drillning följer och jag kan lyfta upp henne i knäet ganska omgående. Jag busvisslar efter JC som åkt tvärs över maren och han kommer med båten i full fart så vi kan fota, väga och mäta henne.
Ett tu tre så var min största gädda på flera säsonger bärgad och jag var en lycklig man! Ingen idé att fortsätta efter det där utan jag går upp och åker hem. JC hävdar att han valde både flugan och platsen åt mig och tyckte att förtjänar lite ära. Själv så tyckte jag att det var på tiden att han guidade mig till finare fisk. Jag tror han var lika glad för min skull som jag var själv.
Sommartids omställning är bra grejer.
700 tänder 